Varför inte killar prata med mig

En av de vanligaste anledningarna till varför killar ignorera sina flickvänner är eftersom de behöver sin plats. Kanske du har blivit alltför klängig. Han ignorerar mig totalt. En film som jag föreslår, en resa till ett mål som intresserar mig har han inte lust med. Därför styr han det lilla vi gör ihop ; Varför ignorerar han mig ... Du måste veta att han inte kan läsa ditt sinne, så prata med honom om det här. Så om du undrar varför vill killar bara koppla ihop med mig istället för att datera mig, hittade du ditt svar. Var nu sant mot dig själv och byt upp dina metoder. Populära Inlägg. Fåordig Killar är oftare senare i talet, menar Nanny AnneLie. Stöd sonen med att sjunga och prata mycket med honom. Jag har en pojke på snart tre år som inte pratar särskilt mycket. Vad killar säger: ”Jag tycker om när en tjej vågar ha egna åsikter, när hon verkar trygg i sig själv.” (James) ”Jag skulle falla för en tjej som kan prata med mig på ett ärligt, rakt och trevligt sätt och som inte bara håller med mig om allt jag säger. Han skulle prata med alla andra tjejer, inklusive mina flickvänner, men aldrig med mig. Efter ett par månaders väntan på att få honom att öppna sig var jag verkligen frustrerad. Jag var arg över att mina egna flickvänner fick hans uppmärksamhet och ändå undvek han mig tydligt. Killar har ofta svårt att förstå oss brudar och varför vi gör som vi gör. Sajten Reddit.com bad killar skicka in deras grejer de inte fattar och vi dör av skratt! Här är 17 saker killar tycker är knäppt med oss tjejer. Men alltså, gör vi verkligen alla de här grejerna? Knappast. Det här är nog killars fördomar.

hej. jag är inte säker på vad jag vill uppnå exakt med den här texten, men jag känner att jag äntligen måste nå ut till någon, jag förväntar mig inte någon älsk

2020.06.09 20:46 h3ro1n1e hej. jag är inte säker på vad jag vill uppnå exakt med den här texten, men jag känner att jag äntligen måste nå ut till någon, jag förväntar mig inte någon älsk

ledsen, det är en vägg med text, det är ganska allvarligt om du inte har energi att läsa allt jag förstår helt.
jag gillar att prata på engelska, min svensk är inte perfekt, men jag ska prova att skriva som bästa jag kan. jag ska inte använda google translate kanske jag vet inte några ord, men jag är säker ni ska förstora? mig och jag ska skriva alt med små bokstäver.
jag har kommit till Sverige i 2016 och har varit här nästan 5 år. jag har kommit från Lettland så jag passar som en svensk kille faktiskt. blont hår, gröna ögon, vem bryr sig. jag ska bli 27 snart och känner att mina dagar är numrerade.
i början jag var i SFI så jag kan lära sig svensk snabbare, men jag fick ett job ganska snabbt och kunde inte gå på SFI längre. i princip jag jobbade industri jobb. inte glamoröst arbete men vad du än vet. jag var glad att jag kunde arbeta och jag lära sig svensk, men utan paper från sfi.
jag hade inte den bästa barndomen som det visar sig, det skulle ta för lång tid att förklara allt, jag vill inte ta era? tid så mycket, men mina föräldrar är alkoholister och missbrukaremina. inte min mamma men hon dricker mycket men hon gjorde det bästa hon kunde, jag skyller inte på henne för någonting bara för att inte lämna min far. jag var väldigt ung när dessa problem började, 6-7 år kanske och dessa problemer har faktiskt inte slutat, men vi bor inte tillsammans längre så det spelar ingen roll, men skadan hade redan gjorts och det jagar mig fortfarande. självklart när jag var liten jag kunte inte försvara mig, men med tid jag kunde, men det var väldigt konstig att ''fight'' din far av många anledning.
Lettland påverkas mycket av Ryssland så du bara STFU och lev hårt. Det är bara mentaliteten där. min syster fick samma skada, men hon kom ut och såg aldrig tillbaka, jag var väldigt glad att hon gjorde det. hon är 5 år äldre än mig. så jag var kliniskt depressed och suicidal vid 10 och räknar. jag visste inte vad att göra. jag visste inte vad jag kan göra. jag ringde polisen en gång, de gjörde ingenting. ser tillbaka på det nu jag kunde jag göra så mycket, men när du är en barn du vet inte vad ska göra och jag var skäms över att min familj var jävla galen. jag också ville inte att någon skulle veta om det. de jävla tråkig.....fan
alla fal, mina föräldrar har varit i Sverige lite mer än jag, så när min ''far'' krossade mitt sista hopp/dröm i Lettland, jag hade inget annat val än att komma till Sverige. Vid denna punkt jag var 22 nånting. självklart jag är inte helt retarded, jag vet Sverige är ett bra land så även om jag ville dö varje dag, jag var lite upphetsad att komma här och kanske förändra mitt liv, men jag fattade snabbt att de spela inga roll var jag är, vem är jag med, med/utan föräldrar, min huvud kemi? är totally fucked. jag kan inte ta det här längre. även gå ut din sängen tar så mycket energi, det är löjligt....
hela tiden vi har varit i Värnamo/Jönköpings kommun. så vid denna punkt, jag vill köpa en pistol och just go away. jag visste att de ska bli problematisk at fick pistol på grund av jag är mycket blyg och jag har inga connections. jag provade, lita på mig :D men kunde inte. så jag bara jobbade och fantasera bara om dö varje dag. jag är säker på att jag inte är den enda. de bara jävla suker och jag kan inte göra mycket. jag vet inte alla Svensk regler och så vidare, det var också en stor problem faktiskt.
ocskå vi var 3 människor på ett lägenhet :D no comment. så med tid jag visste inte vad att göra. jag kunde inte ta det längre. jag var 100% walking dead. jag kunde inte säga att min far är en alkoholist och ocskå vem bryr sig nu. ingen bryr jag är väl över 18, gör vad du vill och jag visste det, men jag kunde inte göra mycket. jag hade ingen vänner i Sverige. jag vill inte bry någon, jag är för blyg. min mentala var bara fucked och jag undrade varje dag hur och varför jag fortfarande lever.
så vid ett punkt jag hade över 100k kr på min konto tro det eller nej, men det roligaste är jag hade mycket pengar, men för mig de spela inga roll, jag kan inte göra ingenting med det och pengar för mig gjorde mig aldrig lycklig. Cliche, jag vet. jag ville inte känna död inuti. jag har bokstavligen en tattoo över min bröst ''öppnar inte död inuti''...
Många gånger jag behövde att sova i min föräldrars bil, jag jobbade första skiftet i den tid och vi började jobba 05:00 men min far började kl 13:00, vi hade olika jobb alla fall, så jag provar att sova, men han är fortfarande druckit och klockan 00:00 han tänker att laga potatis och sjunger :D jag menar även att minns det nu, jag vill att gå på hans hus nu och........ han brydde sig bara inte om något annat än sig själv.
jag har över 100k kr men jag sovar i bilen. you can not make this shit up. så vid ett punkt jag har ingen pistol, kan inte döda själv, du kan, men jag är rädd att göra det på annat sätt... och jag väntar på min lägenhet över ett år nu. när fredag kommer du är lycklig, jag kan koppla av äntligen!!!!! nej, jag kan inte. när fredag kommer det är säker de ska dricka 3 dagar i rad, fredag, lördag, söndag, varje vecka. jag skulle jobba 7 dagar i rad sedan åka hem, det var så dålig. jag var som 24 på denna punkt och fortfarande kändes som en barn, jag vet inte vad jag kan göra om min situation.
jag hade ett lite hopp om att jag äntligen skulle berätta för någon om min situation, skulle jag bli räddad. ja visst. försäkringskassan och Värnamo kommun vet om min situation nu, de bryr sig inte. du är nästan 27, fixa din lögn sluta vara en tik. jag håller men jag kan inte göra det ensam längre, jag kan bara inte.
så jag dricker inte, jag har ingen att gå, så varje vecka jag började att gick till annat stad i Sverige. Göteborg, Jönköping, Stockholm, Borås.... jag tappade bara min huvud, längre bort från mina föräldrar, det var bättre. utforskade staden, gick till många fotbollsmatcher. Jag gillar AIK mest, men jag också gillar Hammarby/Djurgården/IFK Göteborg :D jag vet jag vet, jag är en plastic. jag är inte personligt inblandad. jag älskar alla. så jag äntligen fick min lägenhet, det var 2-3 år tillbaka. efter jag fick min lägenhet, har ingenting förändrats, jag var 1% lyckligare men allt missbruk hela mitt liv har bara förstört mig och att jag alltid var ensam, det spela ingen roll var jag var, med vem....
så, jag slutade min jobb 8 månader tillbaka på grund av om jag jobbade där längre, jag skulle ha dödat mig själv vid lunchtid framför alla. jag är inte en skadlig person, jag vill inte involvera någon i mina problem. jag skulle säga i 10 ården jag agerade framför alla att jag var okej, så andra människor, främlingar, kollegor märkte inte något och även om de inte är säker på att de skulle ha gjort något, jag agerade framför alla så att de inte skulle känna sig dåliga, jag kunde inte förfalska det längre, jag kunde bara inte.
enda lösningen jag kunde tänka på är att sluta och stanna hemma där jag inte kan skada någon annan än mig själv. så jag ljög till min chef, jag sa jag fick en annat jobb, jag kunte inte säga till honom jag vill dö varje dag, jag bara kunde inte... jag ljögade till alla. jag är inte okej. jag har inte varit okej sedan jag föddes.
så, 8 månader jag har varit hem faktiskt. jag hade inte balls att döda själv. vilken plats kommar pengar? jag hade pengar, men efter tid jag tog låner från banken och nu jag är skyldig pengar till regeringen som galen pengar. jag bara inte bryr mig längre var mitt liv slut, ingen vet om min smärta, jag är bokstavligen ''the loneliest boy in the world''. jag är bokstavligen i mars jag provade fick hjälp första gånger i min lev, jag visste inte vad att göra längre. jag visste inte vad att göra min hela liv.
alla fal, jag gick till Värnamo psykiatriska, berättade de vad jag sa till er och de allt. De provar att hjälpa, men med corona allt är långsam och alla fall jag väntar 3-4 veckor till ett möte varje gång. jag använda anti-depressants, men ett sak har inte förändrats. Så en vecka tillbaka jag provade ecstasy/MDMA första gång i min lev och det var helt banbrytande jag var inte depresserad längre och jag omedelbart började spela musik xD
jag ville alltid göra det men min depression tillät det inte, men jag tror att det är för sent nu. jag är inte delusional, jag vet det ska ta några år när du ska bli bättre och så vidare, det ska ta mycket tid om du ska även få pengar från det, men det är bokstavligen det enda som ger mig glädje och det handlar inte om pengarna. mina läkare sa att de skulle nå ut till Värnamo kommun för att se om de kan hjälpa, de är inte intresserad att hjälpa mig. Försäkringskassan samma. Jag hade sjukpenning och bostadsbidrag från läkare. de förnekade båda, samma som Värnamo kommun.
de tror bara inte på min situation jag har ingen aning faktiskt och jag har inte energi att ''fight'' längre än mindre gå på jobbet igen, jag kommer bokstavligen att dö den första dagen, jag kan inte förfalska det längre, om någon på denna punkt skulle fråga mig just nu ''Hur mår du?'', jag ska säga ''jag vill att döda själlv varje dag, hur mår du?''
just nu vet jag inte vad jag ska göra längre. med min sista styrka gick jag till arbetsformedlingen, berättade för dem om min situation, de kan inte göra mycket, jag provar att hitta en jobb, det är bästa jag kan göra, men med corona och min problemer, ingen ska rär mig nu och jag skyller inte på dem. varför vill du ha en instabil kille på din arbetsplats? vid denna punkt jag är låg pa mat. jag kommer äntligen slut på pengar denna månad och jag är så glad att jag inte ska behöva känna smärta längre. jag kan inte ta detta längre, men ändå gör allt ensamt och ingen tror mig också, det är jävla galen :D allt jag kan göra är att skratta och gråta om min själv.
jag förstår om någon skulle säga ''kille, du är nästan 27 år gammal. varför du kan inte leva din lev? glöm det förflutna och gå vidare'' igen, jag håller. tyvärr jag är inte tillräckligt stark. jag är inte säker ni kan säga nånting att kan hjälpa mig vid den punkt. det är en dålig situation och naturligtvis i slutändan, det är mitt fel jag är här.
det är ledsen jag är en snygg kille med en anständig hjärna jag kunde bara inte inse min potentiella, jag har varit ensam hela mitt liv och gick genom en galen skit. jag vet inte om det är tillåtet här, men om någon är intresserad av att prata med mig är jag öppen för förslag....
Liksom, jag älskar Sverige, but I hate myself limitlessly.
EDIT 6/10/2020 - 14:31 Hej killar. Tack för alla dina meddelanden, de betyder mycket för mig. Jag vaknade och känner verkligen bedövad faktiskt. Jag vet inte vad jag realistiskt kan att kan börja göra för att ändra mitt liv. Jag ser mina problemer, ser inte lösningar. Jag måste oroa mig för mat, hyra och måste faktiskt börja få verklig hjälp. Jag vet inte, verkar bara omöjligt att göra något av det här just nu :/
EDIT 6/10/2020 - 15:08 Jag ska gå ut nu och lyssna på Mac Miller. Ger lite glädje. Jag tror att detta ska bli min sista rapport, jag ska försöka göra vad jag kan, men det känns bara så ledsen, allt.
EDIT 6/11/2020 - 03:04 Hej. Jag är verkligen öppen för att få nya vänner även om ni sa att du bryr dig om mig, jag känner mig ensam och vill inte känna mig ensam. Om du är intresserad av att prata lite mer regelbundet med mig kanske vi kan byta sociala, leta efter varandra och motivera varandra att göra bättre. Jag vet inte. Jag kan verkligen inte göra detta ensam och jag behöver hjälp, det är sanningen.
Håll dig säker, ta hand och älska varandra.
submitted by h3ro1n1e to sweden [link] [comments]


2017.06.07 15:31 KillenMedEnFraga Hjälp: oklart om min nya goda kompis vill ha någonting mera

Disclaimer: jag har inte talat eller skrivit på svenska på väldigt länge. Ber om ursäkt om det finns stav- och språkfel.
Jag är en bisexuell man och det har jag vetat ganska länge. Det är inte nånting som jag brukar berätta åt folk men det är absolut ingen hemlighet heller. Jag är ingen macho karl men jag har alltid fått överraskade reaktioner när jag har avslöjat det.
Min kompis (en kille, alltså) är en studiekamrat och vi pluggar samma huvudämne. Jag hade sett honom många gånger tidigare men vi började pratas först ungefär 2-3 månader sedan. Det visade sig att vi har oerhört mycket gemensamt: likadan smak i musik, humor, intressen, åsikter, webbsidor (därför postade jag här istället för engelskspråkiga subs) osv. Vi kan prata om vad som helst hur länge som helst, helt utan rusmedel eller andra aktiviteter, och det gör vi i flera timmar. Sista gången vi sågs så såg han lite ledsen ut när jag måste sticka hem fast vi hade snackats hela natten.
Vi har pratat om tjejer och jag är ganska övertygad om att han inte är bög men jag har inget bevis på att han inte skulle kunna ha bitendenser. Han har faktiskt gett mig ett par komplimanger som, om han var kvinna, jag skulle läsa som försiktiga flirtförsök. Ingenting snuskigt men sånt som jag brukar inte höra bland andra manliga polare. Å andra sidan skulle det här inte vara den första gången jag har en kompis som skämtar med semi-flirtiga komplimanger. Svårt att säga.
Jag är oftast i full kontroll över mina känslor och jag har aldrig fallit för nån som jag inte kunde vara ihop med. (Jäkla tur med tanke på tonåren...!) Det här fallet är inget undantag men om han plötsligt tog ett steg åt det hållet skulle jag troligtvis vara ombord. Han är väl ganska attraherande på sitt eget sätt och jag känner mig bekväm i hans sällskap. Varför inte...
Jag har nästan noll erfarenhet med att vara med vare sig män eller kvinnor. Dejtandet är något som jag inte haft tid, ork, eller mod för men det börjar bli dags så småningom. Därför, som en blyg människa, tror jag att jag inte skulle våga ta de första stegen även om han verkligen skulle råka tycka om mig. Min magkänsla säger att det måste vara något nytt (kanske t.om. förvirrande) för honom om det är sant men å andra sidan finns det bara de här två instanser som jag kan försöka tolka situationen med.
Min rädsla är att om jag säger eller gör någonting dumt så kommer han att ta avstånd. Jag har haft det lite svårt med att hitta nära vänner efter precis alla, inklusive jag, i min gamla kompisgäng flyttade utomlands. Det skulle vara jäkla synd att ha allt rinna mellan fingrarna när det har börjat så bra. Men ändå vill jag att han skulle kunna öppna sig för mig i fall det här inte är bara i mitt huvud. Han och omvärlden där vi bor har ingenting emot bögar men det är inte samma sak när man börjar ifrågasätta sin egen sexualitet. Jag vet att det tog mig 5 år att veta vad jag är för nånting och ytterligare 5 år att bli OK med det. Vad borde jag göra? Bara ta det lugnt?
Tl;dr: En kompis har gett mig ett par flirtiga komplimanger och trivs i mitt sällskap bättre än nån annan tidigare. Jag vet att han gillar tjejer men vet inte om killar. Jag har inga känslor för honom men jag skulle inte tacka nej heller.
submitted by KillenMedEnFraga to sweden [link] [comments]


2017.01.27 06:15 Valefor3 "Det är tungt att leva med att jag är en av de som skapade detta kaos"

INSÄNDARE – FRÅN SJUKLÖVERN TILL SD
Det startade precis i början på 1980-talet. En lugn och trygg högstadieskola i en lagom stor, mellansvensk stad. Min son född 1970, och dotter född 1972 gick i klass sju, respektive klass nio. En dag i augusti kom sonen hem helt vit i ansiktet. Han, en idrottsintresserad 15-åring hade för första gången i livet bevittnat en misshandel. En grupp ynglingar från ett muslimskt land hade dykt upp på skolan och hotat och slagit flera av eleverna. Han var som sagt helt vit i ansiktet, det närmsta han varit hot och våld var lite munhuggeri i samband med fotbollsmatcher i den lokala serien.
Jag som väletablerad akademiker förmanade honom direkt, man benämner inte sina kamrater med vilken religion de tillhör. Jag reflekterade inte ens över mitt agerande, redan på 80-talet var diskursen utstakad i samhället. Jag förklarade vidare för honom att de här kamraterna säkert hade en jobbig bakgrund, jag kallade alltså de här muslimska killarna för kamrater. Menade att det var hans kamrater!
Det hände inte så mycket mer, sonen läste gymnasiet med bra betyg, inga obehagliga möten med den begynnande mångkulturen. Myten om de iranska tandläkarna visade sig stämma, flera av de andra eleverna i hans klass var duktiga pojkar från Iran, två av dem blev faktiskt tandläkare, jag är patient hos en av dem idag. Bra pojk på alla sätt och vis. Han röstade SD 2014 förresten, men det får han skriva en egen historia om.
Lika så för min dotter, högstadiet gick bra, dock lite obehagliga möten med killar med muslimsk bakgrund. Men både jag och hennes mamma förklarade att det har inget med kultur eller religion att göra. Det var inget allvarligt, men det var obehagligt för henne att tittas ut och möta lite, i och för sig positiva kommentarer, men på ett obehagligt sätt.
De blev vuxna och bra medborgare.
Således tänkte jag inte så mycket mer på invandring, invandrare och det nya, lite mer spännande Sverige. Jag anställde mellan 1985 och 2011 säkert 150 invandrare i de olika bolag och verksamheter jag arbetade med. Thaitjejetanter, några från Libyen, och lite iranier såklart. Bra folk rakt igenom. Thaitjejerna utmärkte sig alltid som duktiga, snälla och omtänksamma, de hade aldrig problem med att göra det där lilla extra. Arbetade hårt. Till och med de som flyttat hit, till svenska män med god ekonomi jobbade hårt, trots att de säkert inte ens behövde, inte säkert att det ens uppskattades av deras gubbar. Några iranska ingenjörer, artiga och stillsamma osv.
Någon gång kring 2010 vaknade jag till, det gick som över en natt. Vaf** höll på att hända, de arbetssökande som kom från arbetsförmedlingen var inte längre genuint intresserade, de var inte artiga och de visade inte respekt. Jag var och är ingen patron som vill mötas som en övermänniska. Men jag kräver respekt av medarbetare, medmänniskor och min omgivning.
Helt plötsligt ville jag inte anställa utlänningar mer, det var så min tanke formulerade sig, utlänningar. I en verksamhet jag sällan besökte, men som tog mycket av koncernens energi hade det kommit flera nya medarbetare med uttalad muslimsk identitet, deras personlighet var annorlunda. Islam var inte en liten obetydlig del i deras liv och i deras identitet. Problem mellan arbetarna och en stor personalomsättning blev följden. Bolaget ifråga finns inte kvar idag.
Jag mötte kvinnor i slöja, i mitt yrkesliv, på City Gross och hos frisören. De fäste inte blicken, de hälsade inte, de verkligen avvisade enkla inviter. Jag har aldrig varit rädd för att säga hej eller växla några ord med folk jag möter, oavsett i vilken situation.
Men här var det stopp, gensvaret var noll.
Än mer förvånad var jag när jag märkte samma tendenser hos män, de var inte undflyende, men de fäste aldrig blicken och de hälsade inte. De hade skägg och bilar av lite högre modell, jag brukade, och brukar fortfarande fundera på varför de här familjerna alltid kör den sortens bils som skulle kunna beskrivas högbil. Inte minibuss, snarare personbil med högre tag (ett sidospår).
2012 var jag i mitt inre inte längre (L), jag hade börjat tvivla på deras förmåga flera år tidigare. Men nu var jag överens med mig själv. Det här måste få ett stopp. Vi kan inte låta Sverige fullständigt falla samman. Första gången SD blev 2014.
Under min politiska och personliga utveckling har jag speciellt tagit med mig hur våra politiker ljuger, hur journalister driver en agenda av hat och fördömanden. Jag känner att de är mig de pekar på. Den i deras ögon framgångsrika mannen, fint hus, framgångsrik karriär, uppskattad medborgare och stor arbetsgivare. De hatar mig, de hatar den omständighet att jag kunde välja vilka jag vill anställa, de hatade min snygga fru, de hatar mina barn.
Vad har jag gjort för fel, som jag skrev ovan. Jag reflekterade inte ens över hudfärg eller vilken gud folk hade. Snarare tvärtom. En gång i tiden kunde jag till och med se det positiva med mångfald, riktig mångfald. Inte kvoterade araber eller homosexuella. Missuppfatta mig rätt, både arab och homosexuell äkan vara en tillgång, men inte för att de är arab eller homosexuell, utan för att de kan ha intressanta synsätt och tankar. Men allt sådant engagemang är sedan länge borta från min agenda. De nya stora invandrargrupperna drömmer inte om att få ett jobb som städare, nattetid på en teknisk industri strax utanför Ljungby i Småland. De vill inte arbeta, de vill inte bli svenskar.
Pratade med en gammal kollega igår, han hade haft en tjänst ute, liknande den jag precis beskrivit. 102 sökande, sex kallade på intervju, en kom på utsatt tid. Han var svensk, fick jobbet direkt. Fyra invandrare, nyanlända var kallade, men det dök alltså inte ens upp.
Som ni förstår har tiden efter att jag bekräftade för mig själv att jag var Sverigedemokrat knappast fått mig att fundera på att vända tillbaka. Tvärtom, jag hoppas att SD flyttar fram sina positioner, unnar sig lite hårdare retorik och börjar prata klarspråk.
För som det är nu, finns det ingen väg tillbaka. Vi måste börja om. Men det är inte min strid, den får mina barn och barnbarn ta. Jag sitter kvar i den stora fina fastigheten med sjöutsikt, drömmer mig tillbaka till tiden för min ungdom, när jag började studera och sedan arbeta, när mina verksamheter växte, när barnen var barn var små. Tiden mellan 65 och 70 gick fort för mig, 2011 gick jag i pension.
Nu är jag en gammal änkeman som blir glad när barn och barnbarn kommer och hälsar på. Några kvällar i veckan brukar jag dricka lite Calvados och titta i några av mina säkert 100 fotoalbum. Ibland känner jag frustration. Men oftast blir jag ledsen. Det är tungt att leva med att jag är en av de som skapade detta kaos, jag lät ohederliga politiker dra Sverige ner i avgrunden. Jag skäms över mitt bidrag till historien. Att jag som drygt 70 år gammal har vaknat till är knappast någon tröst.
KG
Rätt intressant text!
submitted by Valefor3 to svenskpolitik [link] [comments]


2016.01.05 14:36 benpeloquin En fråga angående svenska kommentatorer

Jag är amerikan o har bott i Sverige i snart 5 år. Jag kolla på Boston Bruins - men oftast bara när de spelar under dagen.
Kollade sist på winter classic (Boston v Montreal) o kom på att det suger med svenska kommentatorer. No offense - de är smarta och har bra koll på NHL, men det är inte lika kul för mig att lyssna på två helt ointresserad killar som skulle hellre att det finns ingen fighting, till exempel. De förstår inte riktigt varför det finns fighting eller enforcers/instigators, m.m. Ibland försöker de att förklara reglarna osv för dem som inte kolla på NHL. Det är ändå sämmre med amerikansk fotboll..
Eller vad tycker ni? Skulle ni hellre lyssna på en authentic local broadcast eller är det bättre när de prata svenska? Det är kanske bara för att jag var uppväxt i USA men det är bara inte samma känslan när man kolla på NHL i Sverige..
submitted by benpeloquin to NHLse [link] [comments]


'jag vågar inte prata med min pojkvän' - Ask Ella HUR MAN FLIRTAR PÅ SNAPCHAT Varför jämställdhet? MARIA SVARAR PÅ STELA FRÅGOR SOM KILLAR INTE VÅGAR FRÅGA Ekuriren tillåter inte genmäle Varför frågar hon inte mig? - Jobbigt FEJKA INTE DIN SKÅNSKA DIALEKT! KILLARNA: 'DÄRFÖR MÅSTE VI PRATA MER OM MENS' Varför Utsätter Jag Mig För Det Här?!  QuizMe #015

Varför gillar inte killar mig? — Watchtower ONLINE LIBRARY

  1. 'jag vågar inte prata med min pojkvän' - Ask Ella
  2. HUR MAN FLIRTAR PÅ SNAPCHAT
  3. Varför jämställdhet?
  4. MARIA SVARAR PÅ STELA FRÅGOR SOM KILLAR INTE VÅGAR FRÅGA
  5. Ekuriren tillåter inte genmäle
  6. Varför frågar hon inte mig? - Jobbigt
  7. FEJKA INTE DIN SKÅNSKA DIALEKT!
  8. KILLARNA: 'DÄRFÖR MÅSTE VI PRATA MER OM MENS'
  9. Varför Utsätter Jag Mig För Det Här?! QuizMe #015

Jag har velat prata om det här länge, den påhittade dialekten när man försöker att inte prata den dialekt man är uppväxt med. I mitt exempel är det den journalistiska skånskan som enligt ... Emma trodde att hon och Minou skulle hänga på fredag, men Minou ställer in. Vad ska hon göra i stället, och varför får inte Minou veta? Känner du igen dig? Tänk på att det är viktigt ... Idag svarar jag på lite frågor som ni ställt till min ask! Glöm inte att följa mig på Instagram, twitter, kik och snap: @ellagrundel Ställ frågor till mig på ask.fm/ellagrundel. FÖLJ MIG PÅ INSTA FÖR MER STUFF: http://instagram.com/simonlussetti Mail: [email protected] Affärsförfrågningar: [email protected] Bakgrund... Följ mig på insta - @reallokal (nytt konto, gamla blev hackat) Marias insta - @marianozer1 Om du läser dethär prenumerera! 'Jag ska inte behöva leva efter machokulturen', säger Lukas Nyström. Det är inte bara kvinnor som påverkas av ojämställdhet – män och killar drabbas också. Filmen är gjord av Olle ... Varför vill inte Eva Burman som är chefsredaktör på Eskilstunakuriren prata med mig och låta mig ta del av innehållet, som de ska publicera i morgondagens tidning 170217? Jag har ringt henne ... I samarbete med Libresse. Killar som tjejer ska prata lika mycket med varandra om mens — utan att det ska vara pinsamt! Hur ser det ut idag och vad gör vi fö... Jag delar med mig av tips om hur man flörtar på snapchat! Prenumerera för att inte missa fler videor om kärlek, roliga challenges mm! ♡ ♡ Instagram: fannynoord ♡ Snapchat: fanor012 ...